Kategori: Kosttillskott

Innehåll

• Healthwell NAD+
• Healthwell NAD+ Resveratrol Plus
• Underlag till vår bedömning
• Köpguide

Bästa NAD+ kosttillskotten 2026

Baserat på vår analys av användarrecensioner och ingredienser rekommenderar vi två kosttillskott från tillverkaren Healthwell.

Fördelar

Sammanfattning

Healthwell NAD+ är ett klassiskt NAD+-prekursor-tillskott som syftar till att stödja kroppens egna NAD+-nivåer genom att tillföra en väldoserad form av NAD+-byggstenar. Produkten är formulerad för dagligt intag och är ett bra val för dig som vill stödja energimetabolism, cellfunktion och mitokondriell hälsa på ett enkelt och okomplicerat sätt.

Den här varianten fokuserar enbart på NAD+-support utan extra komponenter, vilket gör den lämplig för dig som vill ha en ren basprodukt till ett bra pris.

Fördelar

Sammanfattning

Healthwell NAD+ Resveratrol Plus bygger vidare på samma NAD+-prekursor-koncept, men kombinerar det med resveratrol, ett polyfenolantioxidant som ofta lyfts fram för sina potentiella positiva effekter på cellhälsa och oxidativ stress. Resveratrol har i vissa studier associerats med hälsoeffekter i samband med cellstress och åldrande, även om bevisläget för kosttillskott är blandat.

Detta kosttillskott passar användare som vill ha en komplett tillskott med både NAD+-prekursorer och antioxidativt stöd och som är villig att betala lite mer per kapsel för ett tillskott med flera funktionella ingredienser.

Underlag till vår bedömning

Vi har baserat våra rekommendationer på bland annat följande användarrecensioner:

Användarrecensioner hos Svenskt kosttillskott

Vi har analyserat omdömen hos Svenskt kosttillskott som är återförsäljare av Healthwell.

Köpguide

Lär dig allt du behöver veta om NAD plus med vår guide uppdelad i följande delar:

1. Inledning
2. Vad är NAD+?
3. NAD+ och åldrande
4. NAD+ som kosttillskott
5. Olika former av NAD+-tillskott​
6. Potentiella hälsofördelar med NAD+ kosttillskott
7. Vad säger forskningen?​
8. Sammanfattning
9. Ordlista
10. Vanliga frågor

1. Inledning

NAD + är en förkortning av nikotinamidadenindinukleotid, ett koenzym som finns naturligt i alla levande celler i kroppen. Ämnet spelar en avgörande roll för cellernas ämnesomsättning och är nödvändigt för att kroppen ska kunna omvandla näringsämnen till energi. Utan tillräckliga nivåer av NAD+ kan cellerna inte producera den energi som krävs för att organ, muskler och hjärna ska fungera optimalt.

Under de senaste åren har NAD+ fått stort genomslag inom områden som hälsa, longevity och biohacking. Intresset drivs till stor del av forskning som visar att kroppens naturliga nivåer av NAD+ minskar med stigande ålder, samtidigt som låga nivåer kopplas till försämrad cellfunktion och flera åldersrelaterade processer.

Varför är NAD+ viktigt för kroppen?

NAD + fungerar som en central regulator i kroppens biokemiska processer. Det är direkt involverat i energiproduktionen genom att stödja mitokondriernas arbete, det vill säga cellernas ”kraftverk”. Utöver energiproduktion är NAD+ även nödvändigt för aktivering av enzymer som ansvarar för DNA-reparation och cellernas förmåga att hantera oxidativ stress.

Eftersom dessa processer påverkar allt från fysisk ork och mental skärpa till hur snabbt kroppen återhämtar sig, har NAD+ kommit att betraktas som en nyckelkomponent för långsiktig hälsa och välmående. Minskade nivåer kan därför få konsekvenser som upplevd trötthet, långsammare återhämtning och försämrad metabol funktion.

NAD+ och intresset för åldrande och livslängd

En av de främsta anledningarna till att NAD + blivit så omtalat är dess koppling till åldrande. Forskning har visat att nivåerna av NAD+ kan minska med upp till 50 procent mellan ung vuxen ålder och hög ålder. Denna nedgång sammanfaller med försämrad cellreparation, ökad inflammation och nedsatt energiproduktion, faktorer som ofta associeras med åldrande.

Detta har lett till hypotesen att återställande eller stöd av NAD+-nivåer kan bidra till att bromsa vissa åldersrelaterade förändringar på cellnivå. Även om mycket av forskningen fortfarande befinner sig i ett tidigt skede, särskilt vad gäller studier på människor, har resultaten varit tillräckligt intressanta för att väcka både vetenskapligt och kommersiellt intresse.

2. Vad är NAD+?

NAD+ är en förkortning av nikotinamidadenindinukleotid och är ett koenzym som finns i praktiskt taget alla levande celler. Ämnet är absolut nödvändigt för cellernas överlevnad eftersom det deltar i en lång rad grundläggande biokemiska processer. I sin mest basala funktion fungerar NAD+ som en bärare av elektroner i cellernas energimetabolism, där det växlar mellan sin oxiderade form (NAD+) och sin reducerade form (NADH).

Denna växling är avgörande för hur kroppen omvandlar näringsämnen från kosten till användbar energi i form av ATP. Processer som glykolys, citronsyracykeln och den oxidativa fosforyleringen i mitokondrierna är alla beroende av tillgången på NAD+. Utan tillräckliga nivåer av NAD+ kan cellerna helt enkelt inte producera energi på ett effektivt sätt. 

Mer än energi – NAD+ som regulator av cellfunktioner

Under lång tid betraktades NAD+ främst som ett ”hjälpämne” i energiproduktionen. Modern forskning har dock visat att NAD+ även fungerar som ett substrat, det vill säga ett förbrukningsbart råmaterial, för flera enzymfamiljer som styr centrala cellfunktioner. Hit hör bland annat sirtuiner, PARP-enzymer och CD38.

Sirtuiner är en grupp enzymer som kopplats till cellernas stressrespons, mitokondriell funktion och reglering av genuttryck. PARP-enzymer spelar en nyckelroll i DNA-reparation, särskilt vid skador orsakade av oxidativ stress. CD38 är å sin sida ett enzym som bryter ned NAD+ och därmed påverkar hur stora NAD+-reserver cellen har tillgång till. Samspelet mellan dessa enzymer och NAD+-nivåerna är centralt för förståelsen av varför NAD+ ofta kopplas till åldrande och cellhälsa. En översiktsartikel som sammanfattar dessa mekanismer finns här:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7963035/ 

NAD+ i olika delar av cellen

En viktig vetenskaplig insikt är att NAD+ inte utgör en enda gemensam pool i cellen. I stället finns separata NAD+-reserver i olika cellkompartment, främst i cytosolen, cellkärnan och mitokondrierna. Dessa pooler används för olika ändamål och regleras delvis oberoende av varandra. Mitokondrierna använder till exempel NAD+ i stor utsträckning för energiproduktion, medan NAD+ i cellkärnan främst förbrukas av enzymer som ansvarar för DNA-reparation och epigenetisk reglering.

Detta är en viktig detalj när man diskuterar kosttillskott, eftersom en ökning av NAD+-relaterade metaboliter i blodet inte nödvändigtvis innebär att alla cellens NAD+-pooler påverkas i samma utsträckning. Forskning kring subcellulär NAD+-syntes och återvinning beskriver detta mer ingående:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6917901/ 

Hur kroppen bildar NAD+

Kroppen kan bilda NAD+ via flera olika biokemiska vägar. Dels finns en så kallad de novo-väg som utgår från aminosyran tryptofan, dels vägar som utgår från olika former av vitamin B3, såsom nikotinsyra och nikotinamid. Den mest betydelsefulla vägen hos människor anses ofta vara den så kallade salvage-vägen, där nikotinamid återvinns och omvandlas tillbaka till NAD+.

Denna återvinningsprocess styrs bland annat av enzymet NAMPT, som ofta beskrivs som hastighetsbegränsande. Många forskare menar att effektiviteten i denna salvage-väg är avgörande för hur väl kroppen kan upprätthålla sina NAD+-nivåer över tid, särskilt vid stress, inflammation och åldrande. En vetenskaplig genomgång av dessa syntesvägar finns här:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7539288/ 

Varför NAD+ kopplas till åldrande

Ett återkommande fynd i både djur- och humanstudier är att NAD+-nivåerna tenderar att minska med stigande ålder. Orsakerna är flera, men inkluderar ökad förbrukning av NAD+ till följd av DNA-skador, kronisk låggradig inflammation samt ökad aktivitet av NAD+-nedbrytande enzymer som CD38. I djurmodeller har man visat att denna nedgång kan kopplas till försämrad mitokondriell funktion och metabol hälsa.

En uppmärksammad studie publicerad i Cell Metabolism visar hur CD38 bidrar till åldersrelaterad NAD+-nedgång och mitokondriell dysfunktion hos möss:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4911708/

Samtidigt betonar forskningen att sambandet mellan NAD+ och åldrande är komplext och fortfarande inte fullt kartlagt hos människor. En sammanfattande översiktsartikel om åldersrelaterad NAD+-nedgång och dess biologiska konsekvenser finns här:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7442590/ 

3. NAD+ och åldrande

Ett av de främsta skälen till det ökade intresset för NAD+ är dess tydliga koppling till biologiskt åldrande på cellnivå. Forskning har under de senaste två decennierna visat att nivåerna av NAD+ tenderar att minska gradvis med stigande ålder i flera vävnader. Denna minskning sammanfaller med försämrad mitokondriell funktion, ökad oxidativ stress och nedsatt förmåga till DNA-reparation, processer som ofta betraktas som centrala drivkrafter bakom åldersrelaterad funktionsnedsättning.

NAD+ fungerar som ett nav i cellens underhållssystem. När tillgången på NAD+ sjunker påverkas flera NAD+-beroende enzymer negativt, vilket i sin tur kan leda till att cellen får svårare att anpassa sig till stress och skador. Detta är en av anledningarna till att NAD+ ofta beskrivs som en begränsande faktor för cellens långsiktiga funktion snarare än enbart som ett energirelaterat koenzym.

Mitokondrier, energi och åldersrelaterad nedgång

Mitokondrierna, som ansvarar för huvuddelen av cellens energiproduktion, är särskilt beroende av en stabil tillgång på NAD+. Med stigande ålder har man observerat både strukturella och funktionella förändringar i mitokondrierna, inklusive sämre effektivitet i elektrontransportkedjan och ökad läckage av reaktiva syreföreningar. Minskade NAD+-nivåer anses vara en bidragande faktor till denna utveckling, eftersom de försämrar cellens förmåga att driva energiproduktionen och samtidigt hantera oxidativ stress.

I djurmodeller har man visat att återställande av NAD+-nivåer kan förbättra mitokondriell funktion och vissa metabola parametrar. Dessa fynd har spelat en stor roll i att etablera hypotesen att NAD+ inte bara är en markör för åldrande, utan även en potentiell regulator av åldersrelaterade förändringar på cellnivå.

DNA-reparation och cellernas underhållssystem

En annan central aspekt av åldrande är ansamlingen av DNA-skador över tid. Varje dag utsätts cellens DNA för påverkan från både interna processer och yttre faktorer, såsom oxidativ stress och miljöpåverkan. För att hantera detta är cellen beroende av effektiva DNA-reparationssystem, där flera av de viktigaste enzymerna är direkt beroende av NAD+.

PARP-enzymer, som aktiveras vid DNA-skador, förbrukar NAD+ när de utför sitt reparationsarbete. Vid hög belastning, till exempel vid kronisk inflammation eller ökad oxidativ stress, kan denna förbrukning bli betydande. Om NAD+-nivåerna inte kan återställas i samma takt riskerar cellen att hamna i ett tillstånd av energibrist och försämrad reparationsförmåga, vilket i förlängningen kan bidra till åldersrelaterad celldysfunktion.

Sirtuiner, epigenetik och åldrande

Sirtuiner är en grupp NAD+-beroende enzymer som ofta beskrivs som en länk mellan energistatus och genreglering. De påverkar bland annat epigenetiska processer, det vill säga hur gener uttrycks utan att DNA-sekvensen förändras. Flera sirtuiner har i djurstudier kopplats till förbättrad stressresistens, effektivare mitokondriefunktion och förlängd livslängd under vissa förhållanden.

Eftersom sirtuinernas aktivitet är direkt beroende av NAD+ innebär sjunkande NAD+-nivåer att dessa skyddande mekanismer gradvis kan försvagas med åldern. Detta har lett till hypotesen att bevarade eller återställda NAD+-nivåer kan bidra till att upprätthålla en mer ”ungdomlig” genreglering och cellfunktion, även om sambanden hos människor fortfarande studeras intensivt.

Detta säger forskningen

Trots det starka intresset är det viktigt att betona att mycket av den mest övertygande forskningen kring NAD+ och åldrande fortfarande bygger på djurmodeller. Studier på möss har visat att manipulation av NAD+-metabolismen kan påverka både hälsospann och vissa åldersrelaterade markörer, men resultaten kan inte utan vidare översättas till människor.

Humanstudier som undersöker effekten av att höja NAD+-nivåer är än så länge relativt begränsade och fokuserar ofta på kortsiktiga biomarkörer snarare än faktiska åldrandeutfall. Därför är det mer korrekt att se NAD+ som en potentiellt viktig pusselbit i cellernas åldrandeprocess, snarare än som en bevisad metod för att bromsa åldrande i klinisk mening.

4. NAD + som kosttillskott

När man talar om NAD+ som kosttillskott är det viktigt att först klargöra en central missuppfattning, vilket är att man nästan aldrig tillför NAD+ direkt. Trots att NAD+ är det biologiskt aktiva koenzymet i cellen är molekylen i sig dåligt lämpad för oralt intag. Den är relativt stor, laddad och instabil i mag-tarmmiljön, vilket gör att den har svårt att passera tarmbarriären och ta sig in i cellerna i intakt form.

Studier tyder på att oralt intaget NAD+ till stor del bryts ned innan det når de vävnader där det skulle behövas, vilket kraftigt begränsar dess praktiska användbarhet som kosttillskott. Av denna anledning har både forskningen och kosttillskottsindustrin i stället fokuserat på ämnen som kroppen själv kan omvandla till NAD+ via sina naturliga biokemiska vägar.

Prekursorer – grunden för NAD+-tillskott

De produkter som marknadsförs som “NAD+-kosttillskott” består därför nästan alltid av så kallade NAD+-prekursorer. Det är mindre molekyler som kroppen kan använda som byggstenar för att syntetisera NAD+ inuti cellerna. Dessa ämnen tas upp via tarmen, transporteras till olika vävnader och går sedan in i NAD+-metabolismen genom etablerade syntes- och återvinningsvägar.

De vanligaste prekursorerna som används i kosttillskott är olika former av vitamin B3 eller närbesläktade föreningar. När dessa tillförs kan kroppen, under rätt förutsättningar, öka sin tillgängliga NAD+-pool eller motverka den åldersrelaterade nedgång som annars sker över tid. Hur effektiv denna process är beror dock på flera faktorer, såsom typ av prekursor, dosering, individens ålder och metabola status.

Upptag, omvandling och biotillgänglighet

När ett NAD+-prekursor-tillskott intas oralt börjar processen i mag-tarmkanalen, där ämnet absorberas till blodet. Därefter transporteras det till celler och vävnader där det kan omvandlas till NAD+ genom specifika enzymatiska steg. Denna omvandling sker inte automatiskt eller obegränsat; den styrs av kroppens behov och kapacitet i de relevanta syntesvägarna.

Biotillgänglighet är därför ett centralt begrepp i sammanhanget. Två tillskott kan innehålla samma mängd aktiv substans, men ändå ge olika effekt beroende på hur väl ämnet tas upp, hur snabbt det bryts ned och hur effektivt det omvandlas till NAD+ på cellnivå. Detta är en av anledningarna till att olika former av NAD+-prekursorer skiljer sig åt i både pris och upplevd effekt.

Vad händer med NAD+-nivåerna i kroppen?

Forskning visar att tillförsel av vissa NAD+-prekursorer kan öka nivåerna av NAD+ eller relaterade metaboliter i blod och vävnader, åtminstone på kort sikt. Det är dock viktigt att skilja mellan mätbara förändringar i biomarkörer och kliniskt relevanta effekter. En höjning av NAD+-nivåer innebär inte automatiskt förbättrad hälsa, utan fungerar snarare som en förutsättning för att NAD+-beroende processer ska kunna fungera optimalt.

Dessutom är kroppens NAD+-system dynamiskt. Om tillgången ökar kan även förbrukningen göra det, särskilt via enzymer som PARP och CD38. Det innebär att tillskott inte nödvändigtvis leder till en linjär eller permanent ökning av NAD+-nivåerna, utan snarare till en förändrad omsättning. Detta är en viktig förklaring till varför effekterna kan variera mellan individer och varför vissa upplever tydliga effekter medan andra märker väldigt lite.

5. Olika former av NAD+ tillskott

När man jämför NAD plus kosttillskott är det avgörande att förstå att produkterna på marknaden kan skilja sig avsevärt i både sammansättning och biologisk verkningsmekanism. Det som marknadsförs som “NAD+-tillskott” är i praktiken olika former av NAD+-prekursorer, det vill säga ämnen som kroppen kan använda för att själv syntetisera NAD+. Dessa prekursorer går in i NAD+-metabolismen på olika sätt, vilket påverkar både effektivitet, tolerabilitet och pris.

Nikotinamidmononukleotid (NMN)

NMN är en av de mest omtalade formerna av NAD+-prekursorer och har fått stor uppmärksamhet inom longevity-forskningen. Biokemiskt ligger NMN mycket nära NAD+ i syntesvägen och omvandlas i kroppen till NAD+ via relativt få enzymatiska steg. Detta har lett till hypotesen att NMN kan vara ett effektivt sätt att höja NAD+-nivåerna, särskilt i vissa vävnader.

I djurstudier har NMN visat sig kunna öka NAD+-nivåer och förbättra olika metabola parametrar. Humanstudier finns, men är fortfarande begränsade och ofta kortvariga. En praktisk aspekt är att NMN är kemiskt känsligt och kan brytas ned av värme, fukt och ljus, vilket gör produktkvalitet och förvaring särskilt viktigt. Regelmässigt är NMN också dyrare än många andra former, delvis på grund av tillverkningskostnader och råvarans komplexitet.

Nikotinamidribosid (NR)

NR är en annan välkänd NAD+-prekursor och tillhör, liksom NMN, vitamin B3-familjen. NR tas upp i kroppen och omvandlas via etablerade enzymatiska steg till NAD+. Det är en av de mest studerade formerna i humanstudier, där man har sett ökningar av NAD+-nivåer i blod efter tillskott.

En fördel med NR är att det generellt anses vara stabilt och väl tolererat. Samtidigt går NR in i NAD+-syntesen något tidigare än NMN, vilket innebär att fler enzymatiska steg krävs innan NAD+ bildas. För de flesta individer fungerar detta utan problem, men det kan påverka effektiviteten beroende på individens enzymaktivitet och metabola status. NR återfinns ofta i premiumprodukter och har vanligtvis ett högre pris än traditionella B3-former, men lägre än NMN.

Nikotinamid (NAM)

Nikotinamid, även kallat niacinamid, är en klassisk form av vitamin B3 och en central komponent i kroppens så kallade salvage-väg för NAD+-syntes. Det är en billig, stabil och väldokumenterad substans som länge använts i både kosttillskott och läkemedel.

NAM kan effektivt bidra till NAD+-syntes, men har också vissa begränsningar. Vid högre doser kan nikotinamid hämma sirtuiner, vilket är en av anledningarna till att mer avancerade NAD+-prekursorer ofta föredras i longevity-sammanhang. Trots detta är nikotinamid fortfarande ett relevant alternativ, särskilt för personer som söker ett mer kostnadseffektivt sätt att stödja kroppens NAD+-nivåer.

Nikotinsyra (niacin)

Nikotinsyra är en annan form av vitamin B3 som kan användas för att syntetisera NAD+ via den så kallade Preiss–Handler-vägen. Denna form har använts kliniskt i höga doser för att påverka blodfetter, men är också känd för att kunna orsaka den så kallade “niacin flush”, en övergående rodnad och värmekänsla i huden.

Ur ett NAD+-perspektiv är nikotinsyra effektiv, men dess biverkningsprofil gör den mindre populär i moderna NAD+-tillskott. För vissa användare kan flush-reaktionen vara obehaglig, vilket begränsar doseringen och därmed användbarheten i vardagligt bruk.

NADH – reducerad form av NAD+

Vissa tillskott innehåller NADH, den reducerade formen av NAD+. NADH marknadsförs ofta med fokus på energi och mental skärpa, eftersom det direkt ingår i elektrontransportkedjan. Det är dock viktigt att förstå att NADH inte fyller samma funktion som NAD+ när det gäller aktivering av NAD+-beroende enzymer som sirtuiner och PARP.

Dessutom är balansen mellan NAD+ och NADH central för cellens metabola funktion. Ett tillskott som enbart tillför NADH kan därför påverka redoxbalansen på ett annat sätt än tillskott som syftar till att öka NAD+-nivåerna. Av denna anledning betraktas NADH generellt som ett mer nischat alternativ snarare än ett fullvärdigt NAD+-tillskott i longevity-sammanhang.

Kombinationer och samverkande ingredienser

Många moderna NAD+-tillskott innehåller inte bara en enda prekursor, utan kombinerar flera ämnen som på olika sätt stödjer NAD+-metabolismen. Det kan exempelvis handla om tillskott av andra B-vitaminer, polyfenoler eller mineraler som anses stödja enzymaktivitet och mitokondriefunktion.

Syftet med dessa kombinationer är ofta att förbättra upptag, minska nedbrytning av NAD+ eller stödja relaterade cellulära processer.

6. Potentiella hälsofördelar med NAD+ kosttillskott

Intresset för NAD+-tillskott drivs i stor utsträckning av deras potentiella hälsofördelar. Dessa fördelar är i huvudsak kopplade till NAD+:s centrala roll i energimetabolism, cellreparation och reglering av stressrespons. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan effekter som är väl belagda på cell- och djurnivå, tidiga fynd från humanstudier och mer spekulativa marknadsföringspåståenden. Nedan följer en genomgång av de vanligaste områden där NAD+-tillskott diskuteras ur ett hälsoperspektiv.

Energinivåer och minskad trötthet

En av de mest frekvent rapporterade effekterna av NAD+-tillskott är upplevd ökning av energi och minskad trötthet. Detta är biologiskt rimligt, eftersom NAD+ är nödvändigt för mitokondriernas ATP-produktion. Om NAD+-nivåerna är låga kan energimetabolismen bli mindre effektiv, vilket i sin tur kan yttra sig som mental eller fysisk utmattning.

Vissa humanstudier på NAD+-prekursorer, framför allt nikotinamidribosid, har visat ökningar av NAD+-nivåer i blodet, men sambandet mellan dessa förändringar och subjektivt upplevd energi är ännu inte fullt klarlagt. Effekten tycks vara mest påtaglig hos individer med hög metabol belastning, exempelvis äldre personer eller personer med låg energinivå från början.

Mitokondriell funktion och metabol hälsa

Eftersom NAD+ är centralt för mitokondriernas funktion har tillskott ofta kopplats till förbättrad metabol hälsa. I djurmodeller har höjda NAD+-nivåer associerats med förbättrad mitokondriell effektivitet, ökad fettoxidation och bättre glukosreglering. Detta har lett till hypotesen att NAD+-tillskott kan vara relevanta vid tillstånd som insulinresistens och nedsatt metabol flexibilitet.

Hos människor är evidensen mer begränsad, men vissa studier antyder att NAD+-prekursorer kan påverka metabola markörer under specifika förhållanden. Det är dock ännu oklart i vilken utsträckning dessa effekter är kliniskt betydelsefulla för friska individer.

Kognitiv funktion och hjärnhälsa

Hjärnan är ett av kroppens mest energikrävande organ och är särskilt beroende av effektiv mitokondriell funktion och DNA-reparation. Detta har lett till spekulationer kring NAD+-tillskott och deras potentiella roll för kognitiv funktion, minne och mental skärpa.

Prekliniska studier har visat att NAD+-nivåer kan påverka neuronernas motståndskraft mot stress och åldersrelaterad nedgång. Humanstudier är dock få och ofta indirekta, vilket innebär att eventuella kognitiva fördelar ännu inte kan betraktas som etablerade. För närvarande bör dessa effekter ses som potentiella snarare än bevisade.

Muskelåterhämtning och fysisk prestation

Inom tränings- och prestationssammanhang diskuteras NAD+-tillskott ofta i relation till muskelenergi, återhämtning och uthållighet. NAD+ är nödvändigt för energiproduktion i musklerna och för aktivering av enzymer som är involverade i mitokondriell anpassning till träning.

Djurstudier har visat förbättrad muskelmetabolism vid ökad NAD+-tillgänglighet, men resultaten hos människor är mer varierande. För vältränade individer med redan god mitokondriell funktion verkar tillskottens effekt vara begränsad, medan personer med nedsatt återhämtning eller hög träningsbelastning ibland rapporterar subjektiva förbättringar.

Stöd för cellreparation och åldrandeprocesser

En av de mest omtalade potentiella fördelarna med NAD+-tillskott är deras koppling till cellreparation och åldrande. Genom att stödja aktiviteten hos PARP-enzymer och sirtuiner kan tillräckliga NAD+-nivåer bidra till effektivare DNA-reparation och reglering av cellens stressrespons.

Detta har lett till hypotesen att NAD+-tillskott kan bidra till ett så kallat hälsospann, det vill säga att bibehålla funktion och motståndskraft längre upp i åldrarna. Det är dock viktigt att betona att detta inte innebär bevis för förlängd livslängd hos människor, utan snarare ett teoretiskt stöd för cellfunktion baserat på kända biologiska mekanismer.

Hud, cellförnyelse och estetiska effekter

Vissa marknadsföringspåståenden kopplar NAD+-tillskott till förbättrad hudkvalitet och cellförnyelse. Ur ett biologiskt perspektiv är det rimligt att celler med bättre energitillgång och DNA-reparationsförmåga kan fungera mer effektivt, även i huden.

Samtidigt saknas stark klinisk evidens som visar tydliga, mätbara effekter på hudens utseende till följd av NAD+-tillskott. Eventuella effekter bör därför betraktas som sekundära och individuella snarare än som en primär anledning till användning.

Immunförsvar och stressrespons

NAD+ spelar en roll i immuncellernas funktion och i regleringen av inflammatoriska processer. Preklinisk forskning tyder på att förändringar i NAD+-metabolismen kan påverka immunförsvarets balans mellan aktivering och återhämtning.

Hos människor är sambanden ännu inte tillräckligt kartlagda för att dra säkra slutsatser. Det är dock ett område som väcker ökande intresse, särskilt i relation till kronisk låggradig inflammation och åldrande.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis finns det biologiskt plausibla mekanismer som talar för att NAD+-tillskott kan stödja vissa aspekter av cellfunktion, särskilt relaterade till energiomsättning och stresshantering. Samtidigt är den kliniska evidensen hos människor fortfarande under utveckling, och effekterna varierar sannolikt kraftigt mellan individer.

För konsumenten är det därför viktigt att ha realistiska förväntningar och att se NAD+-tillskott som ett potentiellt komplement snarare än en universallösning

7. Vad säger forskningen?

Den samlade forskningen om NAD+-tillskott kan förenklas till två slutsatser. För det första finns det relativt gott stöd för att vissa NAD+-prekursorer, framför allt nikotinamidribosid (NR) och nikotinamidmononukleotid (NMN), kan öka NAD+-relaterade nivåer i blod hos människor under kontrollerade förhållanden. För det andra är evidensen mer blandad när det gäller kliniska effekter som förbättrad prestation, tydlig metabol förbättring eller kognitiva vinster, särskilt hos friska personer. Denna skillnad mellan “biokemisk effekt” och “påvisbar hälsoeffekt” är central när man ska tolka marknadsföring och göra ett informerat köpval.

Källa: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10692436/

Varför NAD+ är biologiskt plausibelt men inte automatiskt kliniskt bevisat

På cellnivå är NAD+ ett nav i energimetabolism och fungerar dessutom som substrat för flera enzymfamiljer (bland annat sirtuiner och PARP) som är kopplade till stressrespons och DNA-reparation. Det är därför biologiskt plausibelt att en ökad NAD+-tillgänglighet skulle kunna påverka funktion över tid, särskilt vid åldrande och metabol belastning. Samtidigt är “biologisk plausibilitet” inte samma sak som “klinisk effekt i vardagen”, eftersom kroppens NAD+-system är dynamiskt och påverkas av både syntes och nedbrytning (exempelvis via CD38). Det gör att höjda nivåer i blod inte alltid betyder att alla relevanta vävnader påverkas i samma grad eller att effekten blir mätbar i kliniska utfall.

Källa: https://www.nature.com/articles/s41392-020-00311-7/

Humanstudier på NR: tydliga ökningar av NAD+-metaboliter, varierande effekter på funktion

En av de mest citerade humanstudierna på NR är en placebo-kontrollerad studie publicerad i Nature Communications som visade att kronisk NR-supplementering var väl tolererad och påverkade NAD+-metabolismen i blod hos friska vuxna.

Källa: https://www.nature.com/articles/s41467-018-03421-7

På senare år har forskningen i högre grad börjat testa NR i mer tydliga patientgrupper och med mer relevanta funktionella utfall. Ett exempel är en randomiserad studie på personer med perifer artärsjukdom (PAD) där NR under sex månader rapporterades förbättra gångkapacitet (6-minuters gångtest) jämfört med placebo. Resultaten är intressanta, men de gäller en specifik population med tydlig funktionsnedsättning och kan inte utan vidare generaliseras till friska personer.

Källa: https://www.nature.com/articles/s41467-024-49092-5

Humanstudier på NMN: lovande men mer heterogen evidens

NMN har historiskt haft starkt genomslag i preklinisk forskning, och det finns nu flera humanstudier. En uppmärksammad randomiserad studie i Science rapporterade att NMN förbättrade muskelns insulinkänslighet hos postmenopausala kvinnor med prediabetes och övervikt/fetma. Det är en viktig poäng att detta är en tydligt avgränsad riskgrupp där det finns “utrymme” för förbättring; effekten säger inte nödvändigtvis att samma sker hos friska, normalviktiga och unga.

Källa: https://www.science.org/doi/10.1126/science.abe9985

En annan studie i NPJ Aging rapporterade att 250 mg NMN dagligen i 6 eller 12 veckor hos äldre män ökade NAD+-relaterade metaboliter i helblod och var väl tolererat. Det stärker bilden att NMN kan påverka biomarkörer i människa, men även här är frågan vad detta betyder för kliniska utfall över längre tid.

Källa: https://www.nature.com/articles/s41514-022-00084-z

Det finns också randomiserade studier som tittat på mer vardagsnära utfall som sömn, trötthet och fysisk funktion hos äldre. En sådan placebo-kontrollerad studie (12 veckor) fann vissa förbättringar kopplade till intagstidpunkt och specifika funktionsmått, men resultaten är inte “universella” över alla mått man mätte, vilket illustrerar ett återkommande mönster i fältet: signaler finns, men de är ofta selektiva och behöver replikeras.

Källa: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35215405/

Hur du bör tolka studier som konsument

En bra tumregel är att kontrollera följande tre aspekter: vilken population som studerats, utfall et och hur lång uppföljning som gjorts. Om en studie primärt mäter NAD+-nivåer i blod kan den besvara frågan “höjer detta NAD+-relaterade biomarkörer?”, däremot behöver det inte bevisa mer energi, bättre kondition eller långsammare åldrande. Om studien däremot mäter funktion (t.ex. gångtest, insulinresistens, specifika symptom) blir den mer relevant för vilken effekt tillskottet kan få i vardagen, men dessa studiuer gäller ofta en specifik grupp.

Det är också relevant att komma ihåg att forskningen fortfarande utvecklas. Det finns tydlig forskning om varför NAD+-nivåer kan minska med ålder och hur nedbrytning via exempelvis CD38 kan bidra till detta i modeller, men den praktiska nyttan av att försöka “kompensera” med tillskott behöver fortsatt klinisk prövning, särskilt över längre tid.

8. Sammanfattning – så väljer du rätt NAD+-tillskott

Det första och viktigaste steget är att förstå vilken form av NAD+-prekursor som används. Produkter baserade på nikotinamidribosid (NR) och nikotinamidmononukleotid (NMN) är de mest studerade i humanforskning och har visat sig kunna öka NAD+-relaterade biomarkörer under kontrollerade förhållanden. Samtidigt är dessa alternativ ofta dyrare och bör värderas utifrån studiedesign, doser och vilken målgrupp forskningen avser. Mer traditionella former av vitamin B3, som nikotinamid och nikotinsyra, är kostnadseffektiva och väldokumenterade men har biologiska begränsningar som kan vara relevanta i longevity-sammanhang.

Nästa viktiga faktor är produktkvalitet och transparens. Ett seriöst NAD+-tillskott bör tydligt redovisa exakt vilken substans som används, i vilken dos och i vilken form. Tillverkning enligt GMP-standard, tredjepartstester och information om råvarans ursprung är viktiga indikatorer på kvalitet. Eftersom vissa prekursorer, särskilt NMN, är kemiskt känsliga, spelar även förpackning, stabilitet och förvaring en avgörande roll för produktens faktiska innehåll.

9. Ordlista

Följande termer kan vara bra att veta om när man ska köpa en NAD plus tillskott.